Just igår tänkte jag på detta med gåvor. Vad är jag bra på egentligen? Jag har ofta velat söka efter djupa och stora svar på den frågan men det är svårare att vara konkret. Vad är jag bra på? Vad kan jag?
Det som slog mig igår, när jag funderade över vad jag egentligen är bra på, är att ingen i min familj kan fiska. Och att jag sörjer att jag inte kan lära mina barn denna ädla konst.
Själv fick jag ibland följa med min farfar i Grekland ut på havet och lägga fiskenät. Igår först insåg jag hur viktig en sådan till synes enkel och primitiv gåva som hans kan vara. Min farfars kunskap om fiske, som han fått med sig från den lilla ön Symi där alla män fiskade, lärde mig någonting viktigt. Jag önskar att vi haft mer tid på havet med varandra, så att jag kunde fört den kunskapen vidare till mina barn och barnbarn.
Min och farfar Kostas tidiga morgnar gav mig ett slags disciplin och en grundläggande kunskap om vatten och båtar. Inte minst förstår jag den meditativa aspekten av fiske idag. Kanske det viktigast av allt? Närheten till och samarbetet med naturen själv. Med skapelsen. Med Gud.
Någon har säkert tänkt och nämnt det förut; men plötsligt slår det mig också att Hemingways "Den gamle och havet" kanske handlar om just detta. En människas brottningskamp med Gud. Att underkasta sig en (natur)kraft starkare än egot och individen. Fisken var ju också urkyrkans första symbol för de kristna. Ett slags hemligt tecken på att man tillhörde den föraktade sammanslutningen som ville sprida Jesus förhållningssätt. (När jag googlar på detta för att lägga till en länk inser jag att Hemingway verkar vara ett stort fan av Bibeln. Själv har jag läst klassikern bokstavstroget och med stort fokus på det stilistiska språket. Det var allt jag fick lära mig av mina djupt intellektuella Hemingwayälskande lärare och lektorer. Bara det är ett intressant faktum. Varför pratar vi inte om tro, Bibeln och människans brottningskamp med Gud i vår samtid?!).
För att komma till saken. Vad kan jag? Vad är jag bra? Eller rättare sagt, vad vill jag ge vidare till barn och barnbarn? Om jag ska tvingas nämna något konkret här så är det just böcker, berättelser, sagor, ord, språk och goda värderingar. Det sista om värderingar är lite abstrakt – men eftersom just samtalen kring böcker och berättelser är en möjlighet att samtala om livets viktigaste så behöver det inte vara pretentiöst och moraliserande. Det handlar om något så enkelt och svårt som hur vi människor är mot varandra. Hur vi vill att andra ska vara mot oss. Det vill jag ge mina barn och barnbarn. Möjligheten till enkla, existentiella samtal. I Jesu anda!
Vad har du för särskild gåva?
*Dagens tankar kring våra 365 existentiella reflektioner i "Just idag" och "Stilla stund med barnen" (Bonnier Fakta). Se också gärna livesändningen på Kontempels Facebooksida varje dag kl 9.00 där olika Kontemplare reflekterar kring dagens fråga; varje morgon året runt.