Den senaste veckan har allt gått i ett – nya andliga verksamheten Kontempel ska invigas och starta upp. Som tur är blir vi allt fler som arbetar praktiskt ihop. Det finns så många idéer, visioner, planer och strategier men i slutändan är det ju på golvet det händer. Andlig hybris (den värsta synd som finns enligt många religioner!) drabbar ju inte bara präster utan också oss andra, sådana som jag och sådana som du. Än viktigare alltså att i detta sammanhang get down to basic. Ner på golvet. Till kärnan.
Efter gymnasiet började jag, vid sidan om studierna, att arbeta som lärarvikarie. Och i 20-årsåldern blev jag mentor till en klass för nyanlända barn i åk 1-3. I mitt klassrum, i en liten skola i Botkyrka strax utanför Stockholm, fanns omkring sju barn som nyligen fått uppehållstillstånd och som för alltid förändrat mitt liv.
Jag glömmer aldrig de somaliska tvillingpojkarna som så snabbt lärde sig språket för att kunna skoja med mig eller den palestinska flickan som med glittrande ögon kämpade så med uttalet. Hon som något år senare kontaktade mig via Facebook och uttryckte sig som vilken infödd tonåring som helst...! Alla barn, deras föräldrar och syskon som gjorde allt för att få en framtid i Sverige och höra till.
Jag och de två andra lärarstudenterna på skolan (som tycktes ha svårt att anställa behöriga) insåg hur mycket stöd eleverna förtjänade. Men också att hur hårt vi än slet så skulle vi inte kunna förändra de normer som placerade dem i marginalen. En av oss blev konstnär, den andra advokat och jag journalist. Mitt mål var specifikt och uttalat, jag skulle ge just dessa barn en stark röst och en lovande framtid.
Jag har glidit iväg från både journalistiken och golvet några gånger men ännu inte gett upp hoppet. Och denna dröm eller ambition kanske mer är ett uttryck för min egen längtan och känsla av hemlöshet? Men oavsett om den handlar om en grundläggande samhällsförändring, eller "bara" om barnet inom mig, så tänker jag aldrig glömma att det var i det praktiska arbetet som den tog form. Att det är på golvet det händer.