1. Barnen, barnen, barnen
Alltför lite tid med dem men ändå så mycket mer i sommar än annars. Mina bästa andliga läromästare. De modiga, sårbara, känsliga och djupt intelligenta människor som finns i mitt liv av någon outgrundlig anledning. För att jag ska lära mig vad kärlek är, antar jag.
2. Att hålla om och bli hållen
Olle och jag har inte setts så mycket under det 1,5 år det tagit att lägga grunden för en ny existentiell mötesplats i centrala Stockholm… Vår familj har oclså flyttat från Olles enorma kyrkoherdevåning där vårt arbete - som
bland annat innefattade en lunchrestaurang, kafé, körer, yoga- och meditationsverksamhet, ungdomsverksamhet och mycket annat som var den största delen av vårt och barnens liv - fanns i samma byggnad! Efter flytten fick vår stora familj inte plats i min lägenhet bredvid, på Södermalm, och vi har därmed varit tvungna att dela upp oss och pendla mellan Söder och fritidshuset i Roslagen…
Inget ont som inte för något gott med sig. Under pandemin har det gått rätt bra att arbeta därifrån och vi startade upp en massiv onlineverksamhet med tex morgonsamlingar varje dag på Facebook. Vi har också utvecklat en allt mer hemlik miljö i fritidshuset dit vi vill förflytta oss permanent så småningom. Och vi har tagit ytterligare steg mot den drömmen genom att adoptera en katt, ta emot en hundvalp och dessutom placera minstingen Levi i byskolan. Men än så länge fortfarande en hel del pendlande alltså. Förutom i sommar. I sommar har vi båda varit mycket på en och samma plats och HÅLLIT OM varandra.
3. Bonusfamiljen The real story
Det är inte lätt att ha bonusbarn som är nästan jämngamla. Inte alltid för mig men särskilt svårt har det varit för dem emellanåt, såklart. Ändå har vi ofta så himla roligt ihop och i sommar hade jag några särskilt speciella dagar tillsammans med det yngsta av dessa vuxna bonusbarn. Vi toppade det hela med en ljuvlig kvällsritt i skogen en sen, ljummen sommarkväll och jag vill bevara den stunden nära hjärtat så länge jag bara kan.
4. När tiden stannar
På den lilla ön Norröra i Stockholms skärgård (Saltkråkan som den också kallas eftersom serien spelades in där) har min kära bonuspappa Palle en varsamt renoverad gammal lada där vi alla samlas då och då. Jag, barnen, mina syskon och syskonbarn får där några heliga dagar om året tillsammans. Det är särskilt viktigt att samlas så, nu när alla inte är helt friska och ingen vet vad framtiden bär med sig. Vi spelade spel, fikade, pratade och närvaron kändes så påtaglig att tiden faktiskt stannade för ett par dagar. Antar att det är nyckeln till att ta vara på tiden. Att leva mer NÄRVARANDE.
5. Godis för själen
Jag och Olle har under nästan hela vår relation samskapat en hel del andliga mötesplatser, evenemang, böcker, grupper och RETREATER. Vi har hittat en form och struktur som känns så nära ett liv vi vill leva som möjligt. En rytm med yoga, nära icke-dömande och existentiella samtal, meditation, vandring, bra mat och organisering av kreativa krafter för att göra världen åtminstone LITE MER HEL. En dag i tag... Den här tredje retreatgruppen på Frötuna herrgård utanför Uppsala i slutet av sommaren blev så bra också för mig, för oss! Vi behövde den minst lika mycket som deltagarna.