Vad har jag för särskild gåva?*

Just igår tänkte jag på detta med gåvor. Vad är jag bra på egentligen? Jag har ofta velat söka efter djupa och stora svar på den frågan men det är svårare att vara konkret. Vad är jag bra på? Vad kan jag?

Det som slog mig igår, när jag funderade över vad jag egentligen är bra på, är att ingen i min familj kan fiska. Och att jag sörjer att jag inte kan lära mina barn denna ädla konst.

Själv fick jag ibland följa med min farfar i Grekland ut på havet och lägga fiskenät. Igår först insåg jag hur viktig en sådan till synes enkel och primitiv gåva som hans kan vara. Min farfars kunskap om fiske, som han fått med sig från den lilla ön Symi där alla män fiskade, lärde mig någonting viktigt. Jag önskar att vi haft mer tid på havet med varandra, så att jag kunde fört den kunskapen vidare till mina barn och barnbarn.

Min och farfar Kostas tidiga morgnar gav mig ett slags disciplin och en grundläggande kunskap om vatten och båtar. Inte minst förstår jag den meditativa aspekten av fiske idag. Kanske det viktigast av allt? Närheten till och samarbetet med naturen själv. Med skapelsen. Med Gud.

Någon har säkert tänkt och nämnt det förut; men plötsligt slår det mig också att Hemingways "Den gamle och havet" kanske handlar om just detta. En människas brottningskamp med Gud. Att underkasta sig en (natur)kraft starkare än egot och individen. Fisken var ju också urkyrkans första symbol för de kristna. Ett slags hemligt tecken på att man tillhörde den föraktade sammanslutningen som ville sprida Jesus förhållningssätt. (När jag googlar på detta för att lägga till en länk inser jag att Hemingway verkar vara ett stort fan av Bibeln. Själv har jag läst klassikern bokstavstroget och med stort fokus på det stilistiska språket. Det var allt jag fick lära mig av mina djupt intellektuella Hemingwayälskande lärare och lektorer. Bara det är ett intressant faktum. Varför pratar vi inte om tro, Bibeln och människans brottningskamp med Gud i vår samtid?!).

För att komma till saken. Vad kan jag? Vad är jag bra? Eller rättare sagt, vad vill jag ge vidare till barn och barnbarn? Om jag ska tvingas nämna något konkret här så är det just böcker, berättelser, sagor, ord, språk och goda värderingar. Det sista om värderingar är lite abstrakt – men eftersom just samtalen kring böcker och berättelser är en möjlighet att samtala om livets viktigaste så behöver det inte vara pretentiöst och moraliserande. Det handlar om något så enkelt och svårt som hur vi människor är mot varandra. Hur vi vill att andra ska vara mot oss. Det vill jag ge mina barn och barnbarn. Möjligheten till enkla, existentiella samtal. I Jesu anda!

Vad har du för särskild gåva?

---

*Dagens tankar kring våra 365 existentiella reflektioner i "Just idag" och "Stilla stund med barnen" (Bonnier Fakta). Se också gärna livesändningen på Kontempels Facebooksida varje dag kl 9.00 där olika Kontemplare reflekterar kring dagens fråga; varje morgon året runt.

Vem kan jag hjälpa idag?

Sen delning kring dagens morgonsamling på Kontempels Facebooksida och dagens text ur moderna andaktsboken "Just idag; 365 tankar för sinnesro" av Olle Carlsson:

Just idag kan jag hjälpa min lillkille Levi med det han vill ha hjälp med. Jag kan vara närvarande tillammans med honom här ute i Roslagen. Vi har inte mötts på 10 dagar, min älskade minsting och jag. Han har varit hemma i Sverige med Olle och tant Gun. Gått i skolan, lekt med Hjalmar och Bo, hoppat studsmatta, lekt i trädgården som nu slår ut i full blom kring det röda torpet där vi bott till stor del under de senaste två åren, sedan flytten från kyrkoherdevåningen. På landet där han har gått i byskolan. Men nu har vi ju fått en ny lägenhet mitt i stan där tonåringarna trivs bra och snart bär kanske flytten oss alla dit. Även lilla Levi som trivs så bra i denna Bullerby och Skebo byskola. Jag har svårt att ta in att det kan bli en flytt från ett sammanhang som är så uppenbart fantastiskt. Det beror i så fall bara på att jag tror att det är viktigare att vi alla kan vara ännu mer tillsammans då. Den här uppdelningen av familjen och våra boenden har verkligen tärt på mig – och Levi längtar efter sina syskon och de längtar efter honom. Jag ber till Gud om att den nya skolan, om det blir en sådan, också är bra. Att han ska få en vän eller flera också där. Att han ska trivas i stan, han som vant sig vid att bo på landet nu och att ha skogen som skolgård, att bygga kojor varje rast. Att gosa med katten det första han göra varje morgon och det sista han gör varje kväll. Men idag ska jag fokusera på att vara närvarande i stunden och hjälpa Levi med allt han behöver hjälp med.

Vad ger mig sinnesro idag?

Dagens bild, text och fråga är som vanligt hämtad ur boken Just idag; 365 tankar för sinnesro.

IDAG BLIR DET EN SEN DELNING. Vad ger mig sinnesro idag? Jag sätter mig ner på ett litet café på Södermalm för att skriva ner dagens tanke. Just där jag brukade på fastän tvärs över Götgatan. Andas in smöriga bakelser på disken och regdropparna utanför den vidöppna dörren. Har gått och gjort somriga naglar på ett nyöppnat ställe i närheten. Det gör jag nästan aldrig. Känner mig fin och priviligerad, omhändertagen, trött och lugn. Men det är inte allt detta som ger mig sinnesro. Utan det faktum att mina älskade ungar verkar må bra (kan inte nog uttrycka min tacksamhet för just detta, varje dag av oro har i gengäld gett mig dessa dagar av tacksamhet). Det som ger mig sinnesro just idag är också det faktum att det finns mycket så kärlek och omtanke när jag och min älskade väl finner tid för varandra. Framför allt får jag sinnesro av att ha möjlighet att vara en del av ett land med fred, pengar, mat, grundskolor, förskolor, gymnasieskolor och högskolor som ger en mångsidig kunskap och information. I skrivande stund upplever jag också en omedelbar sinnesro, och känner till och med lycka, av att se människor utanför caféfönstret som ser olika ut. Tror på helt olika saker. Som kommer från olika delar av världen och samhället.

Av det faktum att vi kan leva tillsammans.